Kära kamrater

Här sitter då jag, istället för att öva. Och det borde jag verkligen. På Mozarts andra sats kadens. Vill ni lyssna på den kan ni göra det här: (helt okänd människa som jag inte är helt överväldigad av hur han framför den, men typ en av de få som finns på youtuben som inte är Heifetz cpsnabba virtuosa variant)

http://www.youtube.com/watch?v=CufETc5Kkys
kolla 5:00 och framåt

Dessa dubbelgrepp! Fy och åh.


Och så hittade jag en bok på biblioteket om fioleri. Den var ganska intressant. En väg till fiolen heter den och är författad av Kato Havas. Give it a try. Mycket bra.

Nu ska jag skärpa mig. Puss och kram,

Ellen

sjunga före

Sjunga före är ju den magiska formeln, och Inge uppmanar mig ständigt. Jag kan erkänna att jag fuskar lite med det, men jag fick en uppenbarelse på senaste lektionen med Inge (som verkligen gick sisådär).

Jag sjunger som jag spelar.

Och det här är sjukt jävla jobbigt. Jag kan inte riktigt sjunga före. Det var en passage som jag spelade i Mozart A-durs andra sats, Inge stoppade mig och sjöng för mig precis hur jag hade spelat. "Så där sjunger ingen", kommenterade han sedan det med.
Det var då det slog mig - jag sjunger ju så!
Total förvirrelse. Men jag har funderat lite på det här. Jag tror att det har mycket att göra med mina tekniker för att memorera stycken. I mitt huvud har jag då melodin, och där har jag alla upp- och nedstråk, alla lägesväxlingar och de karakteristiska sätt de låter för att jag på så sätt minns var jag byter stråk eller läge och så vidare.

Fy i helvete. Jag måste ändra på detta. För nu sjunger jag som jag spelar fiol, för min egen tydlighets skull. Hur ska jag bryta detta mönster så jag kan spela som man sjunger istället? Jag tror bara att jag har medvetenheten om det är en klar förbättring... Men. Vadan!

Ojojoj.

/Ellen

Plötsligt händer det!



Ibland, när man sitter där i övningsrummet, lossnar något. Något som man suttit och harvat jättelänge funkar plötsligt, och man blir jätteglad! Vissa gånger är det till och med något stort som lossnar, någon aspekt av ens övande som man inte riktigt fått grepp om blir helt plötsligt mycket tydligare, och det känns som att det läggs till en till dimension till ens spelande. Senast det hände mig var i somras. Jag hade övat på mitt vibrato - och på att hålla fokus på mitt vibrato medan jag övade - hela våren. Och plötsligt en dag funkade allt bara så jävla mycket bättre! Jag hade helt plötsligt koll på mitt vibrato medan jag övade, och med den kollen kunde jag kontrollera vibratot och lättare bestämma själv hur jag ville ha det på olika ställen. Allt blev genast så mycket bättre!

Idag är ännu en sån dag! Jag satt och övade på Elgar, med (om jag minns rätt) Karins lärares tips i bakhuvudet: "Sjung frasen!" Så jag sjöng en fras (starkt och uttrycksfullt!; Ellika, som satt i rummet intill, undrade nog vad jag höll på med), och försökte lyssna och bestämma ungefär hur jag ville ha den, vart den skulle gå, var man kunde dra, osv. Sedan spelade jag, och försökte härma det jag sjungit. Det har jag gjort förr också, men idag hände något speciellt. Jag fick helt plötsligt mycket bättre koll på hur jag fraserade, min medvetenhet för fraseringen ökades. Och med detta öppnades ännu en dimension för mig, jag har ett till verktyg för att göra mina stycken bättre!

Det känns så jävla bra!

Karin! Din lärare är så jävla bra!

Kaffepigga hälsningar
Paul


dåligt samvete?

När är det egentligen okay att ha dåligt samvete för missade övningstimmar? Och när ska man ha dåligt samvete?

Jag har säkert sovit bort, få se nu, sju timmars övningstid den här veckan. Visst att jag känt mig småkrass, men det är liksom inte okay! Hade det inte varit för att jag jobbar hade jag förmodligen kunnat öva ändå, men nu så är det övningen som blir lidande av mitt enorma sömnbehov och oförmåga att lägga mig i tid.
Är det rätt då att få dåligt samvete?

Har förresten ett fett övningsschema för jullovet och bara fem heldagar under tre veckor att jobba. Men sen är det alla dessa röda dagar då man förväntas umgås. Crap. ;)

/Ellen

Skalor

Hej hörrni. Speciellt Karin eftersom du spelar i tre oktaver som jag... Vad har ni för bpm?

bus eller godis (höhö)

Ellen

fingertoppar

Gah! Man trodde man övade såpass mycket att sånt här inte skulle vara ett problem - men nu är det dags att klaga lite igen. Satan i gatan vad det gör ont i mina fingertoppar! Förhårdnader, snälla kom till mig! Dessutom har jag en timme kvar att öva idag, då tisdagar och onsdagar är mina femtimmarsdagar då jag inte jobbar något.

Det är också smått konstigt, tisdagar och onsdagar med sina fem timmar är sjukt mycket jobbigare än ex. torsdag då jag övar fyra timmar och jobbar 3,5 h, men torsdagen är ändå jobbigare än fredag då jag jobbar sex timmar och övar fyra, enbart för att jag börjar jobba timmen senare. Softast av alla känns måndag med fyra timmars övning och fem timmars jobb, bara för att jag börjar jobba först klockan 15.

Däremot nu på fredag ska jag besöka Gävle och Wallmo för att sänka stränghöjden på min fiol. Förhoppningsvis behöver han bara fila lite på stallet vilket går på 300:- jämfört med ett helt nytt stall som går för 900... Någon som ska till Gävle på fredag? Eller åker alla hem på lov?

Skönt för de som har lov liksom. Själv knegar man ju med stockholmare då...

Puss och kram, Ellen

Bild på två potentiella stockholmare enligt internet:

underbara urusla övningsdag!

Så har man haft en underbar helg med bara massa spela och repa och inget öva, och igår var det tillbaka till verkligheten... Teknik och övningsstycken. Måndagen kändes riktigt svår och tung, och jag fick bara ihop 2,5 hs övning, då jag uppenbarligen hade glömt bort att det tog mer tid att öva än vad man tror. Försök förklara det för någon som inte är insatt i övningsvärlden - att det tar mer än fyra timmar att öva fyra timmar... Som pojkvännen sade i morse när jag tvingade mig själv upp ur sängen "Du har ju mer än elva timmar på dig att öva de där fem timmarna!" Höhö. Tyckte jag. Bäst att sätta igång med andra ord!!

Nu är jag igång. Missnöjd med gårdagens övning var jag igår, idag är jag... lyrisk! Vad det gav mycket!! Märkte hur mycket förbättring som helst på mitt fjärdefinger idag. Kan bero på att jag har 1,5 hs teknik som punktmarkerar mitt stackars fjärdefinger... Men, ändock!! Det går framåt som tusan. Även om mitt fjärdefinger är rött som att någon har målat på det med, just det, en röd tuschpenna. Jag känner direkt när jag har fjärdefingret är i rätt läge - det gör ont som tusan i fingertoppen :P Bara jag inte får en blåsa, det vore sjukt jobbigt. Sånt har man ju liksom inte tid med.

Saker jag inte heller har tid med och därför önskar mig i julklapp: (tack)

  • ett bra förstafingersvibrato
  • ett bra fjärdefingersvibrato (men det tror jag att jag kan fixa själv till och med)
  • ett fjärdefinger som kan sträckas ut bättre
  • fingertoppar som inte gör ont
  • bra stråkvändningar i froschläge
  • en luftigare och tätare klang, samtidigt!
  • fett med pengar
Puss och kram från Ellen (som lyftes från marken igen och slog sig själv för pannan - tänk att man kan ha så fel om en övningsdag!)
Vad vill ni ha i julklapp? :)

ööh, va?

Är i dalaskogarna på vilovecka :) Så himla skönt med lantluft, välfyllt kylskåp, solsken och familj. Har kört på  med övande ändå men jag insåg detta: 
Övning är inte alltid kul.
 Allt har flutit på så himla bra ändå sedan jag började i Göteborg för drygt en månad sen. Var nog lite för bra för att vara sant för nu har det tagit stopp. Ingenting vill sig! Usch. Vad gör jag då kanske ni undrar? Absolut inte det man borde göra. Istället för att slita vidare så tog jag ledig dag. på en sketen torsdag! Fy skäms.

Jag har gått promenad i skogen och druckit kaffe på en sten i höstsolen med en underbar och kär gammal vän. Bakat äppelkaka och kokat sylt.
Och nu är klockan bara två. Det känns ju hur bra som helst!
Detta är nog den bästa dagen på himla länge.

Till och med så bra att jag blev övningssugen. Det är lika bra att ta tag i det iallafall så kommer flytet snart igen. Uppförsbackar och nerförsbackar avlöser varandra, det är bara så. LIte Kreutzer och Stamitz-kadens ropar på mig från vardagsrummet. Då slipper samvetet skava också. Och det är roligt att slita för man vet innerst inne att det kommer ge resultat i längden.

Imorgon bär det av mot Bollnäs. Jag längtar så jag kan dö :)
Vi ses!
Kram , Karin

hur man övar in stycken á la thorsson

Hur man övar in stycken finns det ju många recept på, och här är receptet från min lärare, Inge Thorsson:

1. Spela igenom och lär känna frasen - för att man ska få en bild över vad man ska öva in, frasen får inte vara längre än ca 7 toner, det är allt muskelminnet klarar av att komma ihåg

2. a) Öva allt i långa stråk, halvnoter alt. fjärdedelar, utan rytm för klang och intonation - se till att du sätter tonerna spikrent, fuska inte över denna

2. b) Öva alla lägesväxlingar - dessa övar du först långsamt för att hitta, rytmisera sedan på alla möjliga sätt du kan komma på för att komma åt själva växlingen. Efter en bra tagning tar du ner fiolen, tittar upp i taket i tio sekunder och spelar sedan växlingen igen ca tre gånger innan du tar ner fiolen. Upprepa det tills det sitter, var medveten om allt du gör. Ska handens form ändras då du går upp högt i läge?

3. Öva 4 + 4 bundet och rytmiseringar - Dela upp frasen i grupper om fyra, spela dessa med legatobåge, först jämna åttondelar, sedan rytmisera åt båda hållen; tadi tadi tadi tadi respektive tida tida tida tida. Behåll legatobågen då också!

4. Öva med flera stråk per ton, 4 eller 2 och rytmiseringar - spela fortfarande utan notvärden, först jämna åttondelar eller sextondelar, sedan rytmisera åt båda hållen; tadi tadi tadi tadi respektive tida tida tida tida.

5. Öva med spiccato, 4 eller 2 per ton - samma som ovan, fast spiccato och utan rytmisering

6. Sjung frasen före, spela den, härma din egen röst - det är här man kan göra bra musiker av de som inte är det, påstår Inge. Var noga med att du verkligen lyssnar hur du sjunger och spelar.

7. Frasera och nyansera - överdriv från början, du kan minska skillnaderna sedan. Upprepa samma sekvens av toner 3-4 ggr innan du tar ner instrumentet, tittar i taket i 15-20 sekunder för att hjärnan ska hinna bearbeta. Upprepa sedan sekvensen igen 3-4 ggr och vid en bra tagning tar du ned instrumentet för paus. Upprepa detta åtminstone tre gånger. På så vis sätter det sig i muskelminnet.

När man övar en fras och ett stycke i början ska man hålla sig till korta stråk, intensiv ton och känna att man har ett väldigt litet rum att röra sig inom. Detta för att man ska få kontroll på det man gör och sätta allt perfekt. Nästa steg är att man ska få in lite mer luft i stråken, öppna upp klangen. Avsluta när det sitter med att leka storm på finlandsbåten - mycket luft i stråken, gunga från vänster till höger fot, rör på fiolen.



Har ni några andra tips? :)

/Ellen

kraftlösa morgonfingrar

Mina fingrar känns och är så extremt kraftlösa på morgonen. Det kommer igång och blit lite bättre efter att jag vaknat till, men fortfarande så är de inte 100% som de var förr, typ för tre veckor sen. De kommer liksom aldrig ritkigt igång, trots övning och värma och allt vad jag gör... Helt sjukt. Några tips och knep?

Den här fina bilden hittade jag på the internet :)


/Ellen

det går banne mig framåt!

Åh vad skönt. Jag hade lektion med fröken idag, eller lektion och lektion, hon kompade mig lite och sen blev det ju som så att hon sade någta tips. Allt kändes väldigt konstigt, att vara på Folkis på det sättet, att gå in på Frökens rum och ha Fröken bakom pianot och det kändes precis precis som vanligt fast absolut inte. Nervös som tusan var jag också, nu var det ju på sätt och vis dags att visa Fröken vad Ellen hade lärt sig de senaste månaderna. På vanligt frökenvis så lugnade hon dock ned mig, och även om jag brände en hel del grejer och inte fattade kompet överallt, spelade falskt halvt om halvt och var så förbenat nervig så kändes det överlag bra, och Fröken sade det också - mitt vibrato och min stråkarm har blivit bättre!
Åh hopp och iiih, nu ska jag öva som tusan så det blir ännu ännu mera bättre och helt förjävla fint!

Det går faktiskt framåt, och det är viktigt att komma ihåg!!



...och jag vill ha mitt namn på den där listan i år igen, på alla listor!

/pepp-Ellen

premiär!

hej hej hej :) Nu debuterar jag här till slut. Ska man bara skriva om övning här eller får man skriva lite vad man vill? Jag kan ju ägna detta första inlägg åt att skriva om övning så jag är på den säkra sidan.

Har hållt på nu sista tiden att fundera himla massa på hur man gör för att öva effektivt och tror att jag har kommit något på spåren här. Total koncentration och en tydlig bild av vad man ska göra innan man börjar spela är nog litegrann nyckeln. Ingenting får lämnas åt slumpen och bli som det blir. Kanske ni tycker är självklart redan men jag har nog vart rätt dålig på den här biten tdigare. Men vad bra det funkar nu! Och vad ROLIGT det blir att öva :):) Börjar man öva mer efektivt får man ju så himla mycket mer gjort på en dag (eller, mer ledig tid till att dricka kaffe om man ser det så ) För kaffe och socialt umgänge behöver man om man ska orka på sikt. Det ger inspiration och ork och glädje. Det där med att haka upp sig på siffror hit och dit tror jag inte så mycket på. Det är mycket mer värt att tänka vad man har gjort istället för hur länge man har hållt på. Till exempel så gör jag en lägesväxlingsövning varje dag. Ibland går det bra och då har jag gått igenom det på en kvart. Andra dagar vill det sig inte riktigt och då får jag hålla på en halvtimme. Visst kollar jag fortfarande hur mycket jag övar per dag men tio, tjugo minuter hit eller dit är inte hela världen i längden. Det är himla viktigt att lyssna på sin kropp och sin hjärna. Ibland orkar man mer, ibland mindre.

Men för sjutton där uppe i Bollnäs, jag vill ha er här i Göteborg så öva effektivt och drick öl så vi får gå ihop nästa år!
Kram på er allihopa och en bra vecka önskar jag er!
Karin

Mitt lidande tar aldrig slut

Vilken positiv rubrik jag valt till mitt första inlägg i denna blogg, eller hur?

Men faktum är att övning är något som jag oftast tycker är rätt tråkigt. Man spänner sig, det låter dåligt, man tar om samma sak tusen gånger och och kan bli ganska trött i skallen efter ett tag. Jag kan komma på många saker jag gör hellre än att öva. Varje morgon. Men ändå går jag till övningsrummet. Varför? Vem vet ...

Jag känner andra som tycker att övning oftast är ganska roligt. Jag har försökt se det på det sättet, men kommit fram till att jag faktiskt inte håller med. Övning är för mig ett nödvändigt ont, och det får jag nog acceptera.

Men! När tonerna väl börjar sitta, när ens klang inte låter så jävla kasst och det faktiskt börjar låta som musik, då kan en fantastisk känsla av tillfredsställesle infinna sig. Och jag är övertygad om att denna känsla är så fantastisk just för att jag slitit så hårt innan: om jag hade spelat bra redan från början har jag ju inget arbete i övningsrummet att se tillbaks på och vara nöjd över. Fast riktigt nöjd blir man nog aldrig.

Hej!

Paul

övningstimmar

Jag har som mål att öva 4,5 h sex dagar i veckan. Idag så har jag väldigt tajt om tid, men jag kan få ihop mina timmar och små raster om allt klaffar. Men nu så jäklades tvättstugan med mig och därmed förlorade jag viktiga 20 minuter, och kommer därmed baa upp i 4 timmar och 5 minuter (enligt beräkningar just nu). Varför är jag så missnöjd över det? Det är jättebra med tid och koncentration från min sida, ändå känns den här dagen nästan misslyckad. Hur ska man hantera det? Hur gör ni? Jag får för mig att om jag övar 4 timmar och 55 minuter imorgon så jämnar det ut sig... Varför har min nöjd/missnöjdhet hakat upp och fastnat vid siffror? Det är ju ganska idiotisk. Eller?



/Ellen

RSS 2.0