Jag slutar
Är det någon som besöker den här sidan längre? Är det någon som kommer att se och kommentera det jag skriver? Äh, det kan göra detsamma. Jag behöver skriva av mig. Det här är nog för övrigt det längsta och mest ostrukturerade inlägg denna blogg någonsin har skådat, eftersom jag bara skrivit på allt eftersom tankarna kommit till mig, utan någon tydlig disposition eller sånt trams. (Bilderna har ingen som helst koppling till texten. Jag hade tråkigt.) Kontentan av det hela är i alla fall följande:
Jag har bestämt mig för att hoppa av musikhögskolan.
Förra veckan (snart förrförra) hade jag höstlov. "Åh, vad bra", tänkte jag, "nu kan jag stanna på skolan och öva i en hel vecka!" Vad som följde var möjligtvis den tråkigaste veckan i mitt liv. När jag kom till skolan på måndagen upptäckte jag att jag var i princip den enda människan kvar på skolan. (Om man räknar bort de byggarbetare som utnyttjade lovet till att byta ut golv och måla dörrar på skolan vill säga...) Hela höstlovsveckan fick jag visserligen en hel del övning gjord, men jag träffade i princip inte en människa. Och nog för att jag ofta trivs väldigt bra i mitt eget sällskap, jag tycker ofta att det är väldigt skönt att få vara ifred ibland, men en hel vecka utan någon vettig mänsklig kontakt var fan för mycket till och med för mig. Jag var nere. Jag kände mig allt mer omotiverad inför att företa mig något konstruktivt, t.ex. övning och läxläsning.
En tjej med en sko på huvudet
Dock fick jag en hel del tid att tänka. Och jag började tänka kring det här med min utbildning och min framtid. Jag kom att ifrågasätta om det verkligen är musiker/musiklärare som jag vill bli när jag blir stor. För om det inte är det så borde jag ju inte gå den här utbildningen. Mitt främsta argument för att bli musiker/musiklärare var att jag tycker att det är sjukt kul med musik, jag älskar att utvecklas på mitt instrument och att spela musik själv och tillsammans med andra, och också att lära mig mer om hur musiken är uppbyggd, hur musiken utvecklats genom tiderna, osv. Jag var rädd för att mista en del av dessa saker om jag inte går den här utbildningen.
Men jag såg också flera anledningar till att hoppa av. Jag har ända sedan jag började i Bollnäs och började öva på allvar lidit av mer eller mindre allvarliga ryggproblem. Om det inte var en del av ryggen som värkte så var det en annan, eller en underarmsmuskel som var jättespänd, eller något annat skit. Jag har tidigt fattat att jag har sämre förutsättningar än de flesta andra för att klara av ett yrkesliv där jag spelar ett instrument på heltid. Men de här två och ett halvt åren har jag jobbat vidare med tanken att om jag jobbar tillräckligt hårt med avslappning, rätt teknik, rätt övningsmetodik mm. så kommer jag förhoppningsvis ha tillräckliga förutsättningar för att en dag kunna överleva som yrkesmusiker. Men nu känns den dagen fortfarande jävligt avlägsen, mycket mer avlägsen än jag trodde att den skulle vara för två år sedan.
Cirka 29 burkar
Jag har under det arbete med avslappning och allt vad fan det heter konstant analyserat hur det där med min rygg och mina ryggproblem egentligen fungerat. Och efter två och ett halvt års analys och en jävla massa tänk har jag kommit fram till slutsatsen att jag alltid kommer att vara tvungen att kämpa emot min kropp för att kunna fortsätta spela. Och att jag alltid kommer att leva med medvetandet om det kan komma en dag då jag inte längre kan spela cello över huvud taget, för att det gör för ont. Jag ser det som mycket sannolikt att denna dag kommer att komma innan jag är 5, om jag fortsätter att spela så mycket som jag måste i ett yrkesliv. Den dag jag inte längre kan spela cello kommer jag att bli väldigt ledsen. Men jag vill inte att den dagen också ska vara den dagen jag inte längre kan utföra mitt yrke. Jag vill inte leva i konstant rädsla för att inte kunna leva ett fullt yrkesliv, att rätt vad det är vara tvungen att avbryta min karriär och försöka hitta något annat vettigt och meningsfullt att försörja mig på de sista femton åren av mitt yrkesliv (om inte mer: jag tvivlar på att pensionsåldern kommer att förbli lika låg som den är idag).
Under de två veckor som gått sedan den här frågeställningen ("Är det verkligen det här jag vill göra?") började formas i mitt huvud har det sakta men väldigt säkert formats ett svar. Och nu har jag bestämt mig. Jag slutar. Jag vill inte bli yrkescellist. Men jag tänker fanimej fortsätta att vara cellist, och utvecklas som cellist, så länge jag kan.
Det känns ganska bra. Det känns alltid bättre när man har fattat ett beslut än när man är inne i själva beslutsprocessen. Jag kommer att gå kvar i Odense resten av höstterminen. I vår kommer jag att bo hemma i Borlänge, och förhoppningsvis jobba och tjäna lite pengar. Det kommer vara urtrist att bo hemma igen, jag kommer säkerligen känna mig instängd och rastlös. Till hösten nästa år börjar jag nog på en helt annan utbildning, antagligen något med språk, kan ni se mig som tysklärare t.ex.? Det kan jag iaf.
Det kommer ärligt talat också bli skönt att bo i Sverige igen, det här med danska har visat sig svårare än jag tror. Visst, att hålla ett enklare samtal går väl bra, men jag kan inte föra några längre resonemang av något slag, jag kan för tusan inte säga emot när någon säger något jag inte håller med om, för jag vet att jag kommer inte kunna argumentera för min ståndpunkt. Och det är fan frustrerande, det känns som att min intelligens sjunkit med en miljard procent i och med att jag förlorat verktyget att kunna uttrycka mig som folk. Jag kommer att bo mycket längre ifrån Henning och de av mina vänner som bor i Malmö. Det suger. Balle. Å andra sidan kommer jag att bo närmre de av mina vänner som bor i Dalarnadalarnadalarna och Bollnäs.
Gimli
Imorgon ska jag gå till receptionen och berätta att jag slutar och be om ett intyg på att jag gått här så att jag kan få CSN i framtiden. Och så måste jag säga upp lägenhet. Och fixa med flytt. Och en massa annat skit. Fan. Jag har ingen energi till allt jävla meck. Jag har dåligt med energi och motivation överlag nuförin. Idag skulle jag t.ex. ha övat. Det har jag inte gjort. Jag har kollat på South Park.
Oj. Det här inlägget blev långt. En kompakt textmassa. Jag klämmer in några fina bilder för att göra det mindre tråkigt att se på.
Tjejen med tandborsten. För att det är en så bra bild.
Hälsningar Paul
Jag har bestämt mig för att hoppa av musikhögskolan.
Förra veckan (snart förrförra) hade jag höstlov. "Åh, vad bra", tänkte jag, "nu kan jag stanna på skolan och öva i en hel vecka!" Vad som följde var möjligtvis den tråkigaste veckan i mitt liv. När jag kom till skolan på måndagen upptäckte jag att jag var i princip den enda människan kvar på skolan. (Om man räknar bort de byggarbetare som utnyttjade lovet till att byta ut golv och måla dörrar på skolan vill säga...) Hela höstlovsveckan fick jag visserligen en hel del övning gjord, men jag träffade i princip inte en människa. Och nog för att jag ofta trivs väldigt bra i mitt eget sällskap, jag tycker ofta att det är väldigt skönt att få vara ifred ibland, men en hel vecka utan någon vettig mänsklig kontakt var fan för mycket till och med för mig. Jag var nere. Jag kände mig allt mer omotiverad inför att företa mig något konstruktivt, t.ex. övning och läxläsning.
En tjej med en sko på huvudet
Dock fick jag en hel del tid att tänka. Och jag började tänka kring det här med min utbildning och min framtid. Jag kom att ifrågasätta om det verkligen är musiker/musiklärare som jag vill bli när jag blir stor. För om det inte är det så borde jag ju inte gå den här utbildningen. Mitt främsta argument för att bli musiker/musiklärare var att jag tycker att det är sjukt kul med musik, jag älskar att utvecklas på mitt instrument och att spela musik själv och tillsammans med andra, och också att lära mig mer om hur musiken är uppbyggd, hur musiken utvecklats genom tiderna, osv. Jag var rädd för att mista en del av dessa saker om jag inte går den här utbildningen.
Men jag såg också flera anledningar till att hoppa av. Jag har ända sedan jag började i Bollnäs och började öva på allvar lidit av mer eller mindre allvarliga ryggproblem. Om det inte var en del av ryggen som värkte så var det en annan, eller en underarmsmuskel som var jättespänd, eller något annat skit. Jag har tidigt fattat att jag har sämre förutsättningar än de flesta andra för att klara av ett yrkesliv där jag spelar ett instrument på heltid. Men de här två och ett halvt åren har jag jobbat vidare med tanken att om jag jobbar tillräckligt hårt med avslappning, rätt teknik, rätt övningsmetodik mm. så kommer jag förhoppningsvis ha tillräckliga förutsättningar för att en dag kunna överleva som yrkesmusiker. Men nu känns den dagen fortfarande jävligt avlägsen, mycket mer avlägsen än jag trodde att den skulle vara för två år sedan.
Cirka 29 burkar
Jag har under det arbete med avslappning och allt vad fan det heter konstant analyserat hur det där med min rygg och mina ryggproblem egentligen fungerat. Och efter två och ett halvt års analys och en jävla massa tänk har jag kommit fram till slutsatsen att jag alltid kommer att vara tvungen att kämpa emot min kropp för att kunna fortsätta spela. Och att jag alltid kommer att leva med medvetandet om det kan komma en dag då jag inte längre kan spela cello över huvud taget, för att det gör för ont. Jag ser det som mycket sannolikt att denna dag kommer att komma innan jag är 5, om jag fortsätter att spela så mycket som jag måste i ett yrkesliv. Den dag jag inte längre kan spela cello kommer jag att bli väldigt ledsen. Men jag vill inte att den dagen också ska vara den dagen jag inte längre kan utföra mitt yrke. Jag vill inte leva i konstant rädsla för att inte kunna leva ett fullt yrkesliv, att rätt vad det är vara tvungen att avbryta min karriär och försöka hitta något annat vettigt och meningsfullt att försörja mig på de sista femton åren av mitt yrkesliv (om inte mer: jag tvivlar på att pensionsåldern kommer att förbli lika låg som den är idag).
Under de två veckor som gått sedan den här frågeställningen ("Är det verkligen det här jag vill göra?") började formas i mitt huvud har det sakta men väldigt säkert formats ett svar. Och nu har jag bestämt mig. Jag slutar. Jag vill inte bli yrkescellist. Men jag tänker fanimej fortsätta att vara cellist, och utvecklas som cellist, så länge jag kan.
Det känns ganska bra. Det känns alltid bättre när man har fattat ett beslut än när man är inne i själva beslutsprocessen. Jag kommer att gå kvar i Odense resten av höstterminen. I vår kommer jag att bo hemma i Borlänge, och förhoppningsvis jobba och tjäna lite pengar. Det kommer vara urtrist att bo hemma igen, jag kommer säkerligen känna mig instängd och rastlös. Till hösten nästa år börjar jag nog på en helt annan utbildning, antagligen något med språk, kan ni se mig som tysklärare t.ex.? Det kan jag iaf.
Det kommer ärligt talat också bli skönt att bo i Sverige igen, det här med danska har visat sig svårare än jag tror. Visst, att hålla ett enklare samtal går väl bra, men jag kan inte föra några längre resonemang av något slag, jag kan för tusan inte säga emot när någon säger något jag inte håller med om, för jag vet att jag kommer inte kunna argumentera för min ståndpunkt. Och det är fan frustrerande, det känns som att min intelligens sjunkit med en miljard procent i och med att jag förlorat verktyget att kunna uttrycka mig som folk. Jag kommer att bo mycket längre ifrån Henning och de av mina vänner som bor i Malmö. Det suger. Balle. Å andra sidan kommer jag att bo närmre de av mina vänner som bor i Dalarnadalarnadalarna och Bollnäs.
Gimli
Imorgon ska jag gå till receptionen och berätta att jag slutar och be om ett intyg på att jag gått här så att jag kan få CSN i framtiden. Och så måste jag säga upp lägenhet. Och fixa med flytt. Och en massa annat skit. Fan. Jag har ingen energi till allt jävla meck. Jag har dåligt med energi och motivation överlag nuförin. Idag skulle jag t.ex. ha övat. Det har jag inte gjort. Jag har kollat på South Park.
Oj. Det här inlägget blev långt. En kompakt textmassa. Jag klämmer in några fina bilder för att göra det mindre tråkigt att se på.
Tjejen med tandborsten. För att det är en så bra bild.
Hälsningar Paul
OMFG.
snart är det slut, på riktigt
Hej på er! Dags för mitt första inlägg på en blogg, nånsin. Nu vet jag inte hur bra man kan styckeindela på en telefon heller.
Jag sitter på musikhögskolan i göteborg igen. Har gjort alla mina spelprov, ensembleledning och gruppledning. Nu är det bara gehörsprov klockan 17.00, och satslära imorgon kvar. Så jävla skönt att kunna koppla bort allt spel, jag vet att jag kommer klara dom bitarna jag har kvar.
Hoppas ni som fortfarande gör alla cprov hit och lprov dit klarar er bra. Grattis paul till odense också, fint som fan! På söndag åker jag till england, då blir det bara öl och hångel. Ha det bra! Martin
22-3-10
"Benny är påväg till sin tvärflöjtslektion. Han öppnar dören från sitt övningsrum ut till övningskoridoren. Ett kaous av ljud från jazzgitarrer och trumvirvlar möter honom från de så extremt lyhörda övningsrummen. Flinka små fiolfingrar rusar över greppbrädorna, tjocka okontrolerbara korvfingrar som flitigt arbetar sig igenom fingertekniksetyder av Schumann och Brhams.
Benny suckar. Han har valt fel branch känner han."
/m
Benny suckar. Han har valt fel branch känner han."
/m
turbogemeeeeensaaaaaaaam!
FAN VAD BRA ALLA ÄR!!!!
Det här kommer bli episkt. Bollnäs tar över hela intagen på alla musikhögskolor (om vi nu kan klona oss)
HÖHÖ. Nej men seriöst, alla spelar så himla bra nu, det kommer gå så jävla bra!
Puss och kram, vi ses i Sverige!
/Ellen
Det här kommer bli episkt. Bollnäs tar över hela intagen på alla musikhögskolor (om vi nu kan klona oss)
HÖHÖ. Nej men seriöst, alla spelar så himla bra nu, det kommer gå så jävla bra!
Puss och kram, vi ses i Sverige!
/Ellen
Mitt lidande är nu slut
Kära vänner,
det här kommer kanske lite som en chock för er men jag har beslutat mig för att hoppa av.
Varför? Många olika orsaker har lett fram till det. Själva tanken att man faktiskt kan sluta har inte kommit till mig förrän den senaste veckan men när jag väl hade börjat smaka på den kändes det helt rätt.
Någon jämförde det lite med en jordbävning, många många små saker som sker utan att man märker det men till slut brister det och då är det självklart vad som händer.
Jag är en person med väldigt breda intressen, musik är bara en av dem. Tyvärr har jag allt eftersom terminen gått insett att det roliga i musiken försvinner mer och mer och att pressen, det oändliga presterandet och mål som känns allt annat än uppnåeliga har tagit över. Jag älskar musik. och just därför kan jag inte hålla på med det proffessionellt.
Jag saknar så mycket känslan av att bli faschinerad av hur saker i naturen hänger ihop med varandra, känslan av att ha ett mål framför sig som man uppnår och sedan kan lämna något bakom sig. Känslan av att få ny kunskap. Till hösten blir det en ny utbildning, naturvetenskapligt. Och så en trevlig orkester att spela i på fritiden enbart för mitt eget nöjes skull.Kanske är det det att jag vet att det finns så mycket annat som skulle passa mig lika bra och som jag hellre arbetar med som gjorde att jag vågade ta steget.
Just nu är jag alltså arbetslös och skulle kunna vara panikslagen och rädd men jag är så fruktansvärt lättad och ser plötsligt massor av möjligheter med livet, till skillnad från i höstas då jag bara såg begränsningar, kunde inte göra något jag ville för jag kände mig tvungen att öva. jag är befriad och jag är glad.
Däremot ångrar jag ingenting av den tid som jag har satsat på musiken. Jag har lärt mig så otroligt mycket och lärt känna de bästa av människor. Jag ser det som en fin tid som nu är förbi men som jag alltid kommer bära med mig och se tillbaka på med glädje.
Alla ni där ute som övar, kämpa på! Det passade inte mig men jag är övertygad om att ni, om ni bara vill, kommer klara det här alldeles fantastiskt bra. Det är superkul att gå musikhögskola, trots allt.
Vi ses på sökningarna!
Stora kramar
er violast
det här kommer kanske lite som en chock för er men jag har beslutat mig för att hoppa av.
Varför? Många olika orsaker har lett fram till det. Själva tanken att man faktiskt kan sluta har inte kommit till mig förrän den senaste veckan men när jag väl hade börjat smaka på den kändes det helt rätt.
Någon jämförde det lite med en jordbävning, många många små saker som sker utan att man märker det men till slut brister det och då är det självklart vad som händer.
Jag är en person med väldigt breda intressen, musik är bara en av dem. Tyvärr har jag allt eftersom terminen gått insett att det roliga i musiken försvinner mer och mer och att pressen, det oändliga presterandet och mål som känns allt annat än uppnåeliga har tagit över. Jag älskar musik. och just därför kan jag inte hålla på med det proffessionellt.
Jag saknar så mycket känslan av att bli faschinerad av hur saker i naturen hänger ihop med varandra, känslan av att ha ett mål framför sig som man uppnår och sedan kan lämna något bakom sig. Känslan av att få ny kunskap. Till hösten blir det en ny utbildning, naturvetenskapligt. Och så en trevlig orkester att spela i på fritiden enbart för mitt eget nöjes skull.Kanske är det det att jag vet att det finns så mycket annat som skulle passa mig lika bra och som jag hellre arbetar med som gjorde att jag vågade ta steget.
Just nu är jag alltså arbetslös och skulle kunna vara panikslagen och rädd men jag är så fruktansvärt lättad och ser plötsligt massor av möjligheter med livet, till skillnad från i höstas då jag bara såg begränsningar, kunde inte göra något jag ville för jag kände mig tvungen att öva. jag är befriad och jag är glad.
Däremot ångrar jag ingenting av den tid som jag har satsat på musiken. Jag har lärt mig så otroligt mycket och lärt känna de bästa av människor. Jag ser det som en fin tid som nu är förbi men som jag alltid kommer bära med mig och se tillbaka på med glädje.
Alla ni där ute som övar, kämpa på! Det passade inte mig men jag är övertygad om att ni, om ni bara vill, kommer klara det här alldeles fantastiskt bra. Det är superkul att gå musikhögskola, trots allt.
Vi ses på sökningarna!
Stora kramar
er violast
som nu är friiiiiiiii!
Såatteee...
Bra fest i lördags?
Paul
Paul
finingar är vad ni är
a men gguuuuuud vad jag saknar er fina människor.
Så himla bra tillsammans är vi. Denna blogg är sänd från himlen och ni har så rätt om det där med att det inte är egoistiskt att bli musiker. Det behövs en människa på varje post i samhället och det är ingen slump att alla GSO's konserter är fullsatta varje vecka. Folk mår bra av musik. Och om folket som jobbar med saker som kanske är mer direkt riktat åt att förbättra hemskheter i världen mår bra så gör de ju säkert sitt jobb bättre. Alltså bidrar man ju till bra saker på flera nivåer! :)
Återvändaren snart och jag ska krama er så länge och många gånger.
Kul att ni kollade på Lotta på Liseberg också :)
Haha, det var konstigt att se sig själv på tv. Men coolt måste jag erkänna. Telefonen gick varm hela kvällen sen. Min gamla fiolfröken ringde och var stolt så hon höll på att spricka. Och mamma och pappa spelade in det. "Utifall att nån skulle vilja se det" höhö.
nu ska jag återgå till musikhistorian.
KRAAAAm
Måndag kväll
Jag sitter och lyssnar på Smetanas stråkkvartett och knyter snören kring små urdruckna Jägermeister-flaskor som jag sedan ska hänga i min och Christers fina plastgran. Om en timme ska jag kolla på TV.
För en dryg vecka sedan ritade jag upp ett jättefint upplägg över min övning, som jag sedan omsorgsfullt inte lyckats följa. Alls. Förrän idag. Därför ser jag ikväll tillbaks på dagens övning med nöjdhet, vilket känns ganska ovanligt för mig.
Annars har det väl gått lite upp och ner med min övning den senaste månaden. Efter senaste storgemensam fick jag riktigt med beröm av Fröken, hon tycker att jag har utvecklats väldigt den senaste tiden: någonting har hänt, och jag spelar mycket finare än förut. Sådant blir man jävligt glad av! Andra dagar har det känts segt med övandet, jag blir trött av det konstanta mörker vi lever i så här års.
Morsan läste nyss (per telefon) upp ett brev för mig på quasi-danska. Odense-sökningar ska jag tydligen iväg på vecka 3. Usch! Det är ju snart.
Snart är det Återvändaren i alla fall.
Då super vi!
Paul
För en dryg vecka sedan ritade jag upp ett jättefint upplägg över min övning, som jag sedan omsorgsfullt inte lyckats följa. Alls. Förrän idag. Därför ser jag ikväll tillbaks på dagens övning med nöjdhet, vilket känns ganska ovanligt för mig.
Annars har det väl gått lite upp och ner med min övning den senaste månaden. Efter senaste storgemensam fick jag riktigt med beröm av Fröken, hon tycker att jag har utvecklats väldigt den senaste tiden: någonting har hänt, och jag spelar mycket finare än förut. Sådant blir man jävligt glad av! Andra dagar har det känts segt med övandet, jag blir trött av det konstanta mörker vi lever i så här års.
Morsan läste nyss (per telefon) upp ett brev för mig på quasi-danska. Odense-sökningar ska jag tydligen iväg på vecka 3. Usch! Det är ju snart.
Snart är det Återvändaren i alla fall.
Då super vi!
Paul
HIPP HURRA!
jag spelade min tersetyd nästan "helt rent", eller så rent jag någonsin gjort! greppen satt som ett smäck!
det firar jag med fem minuters paus jag inte har planerat
WEEEEE!!
/koffeintabletts-Ellen
det firar jag med fem minuters paus jag inte har planerat
WEEEEE!!
/koffeintabletts-Ellen
...
7 december, 20.00, tv4.
wehoo!
Snart är det återvändare :) Jag är pepp. Köpte glittrig klänning idag. Kommer bli top noch!
Och en vecka kvar till livets första beting. Spännande värre. Men nu har jag precis kommit från konserthuset där Nicolas Shneider spelade Elgars fiolkonsert. Stört bra..
Annars undrar jag ibland varför man ska bli musiker. Är det inte lite väl egoistiskt? Vad är meningen med det egentligen? Förutom att jag tycker att det är kul. ..(ganska mycket mot alla mina principer..) KÄnner i så ibland?
kram!
Karin
Vad hænder på bloggen?
Jag tycker det skrivs allt mindre på bloggen... det tycker jag inte ær ok! Hur går det før alla med øvandet?? Och hur kænns det såhær infør jul/søkningar?
Jag kan sæga att jag har ett helvete innan jul med en sista vecka med fyra konserter med olika program, dæribland en konsert dær jag skall spela de två førsta satserna på Saint-Saëns cellokonsert. Jag har varit sjukt stressad då jag liksom inte ær førberedd nog eftersom jag vigt mitt liv till grundteknik de sista månaderna men nu ær det schemafritt den hær veckan så jag hoppas jag hinner øva en smula.... Jag sæger bara att det skall bli riktigt nice med jullov och ompyssling av førældrar etc..
I øvrigt så kænner jag att jag så sakteliga børjar førstå min kære lærare och hur han tænker med sin undervisning. Han har fått mig att børja inse att det ær jag som måste løsa mina egna problem och jag tycker jag børjar bli mer kreativ och kritisk i mitt tænkande. Sen om det ær någon detalj jag kør fast med kan jag sedan komma med den till lektionen och få en exakt beskrivning hur jag skall gå tillvæga før att løsa problemet. Sedan ær det ju så att min nya teknik fortfarande inte tål att man utsætter den før musikaliskt tænkande och stress så det får jag væl stå ut med och hoppas att det ger med sig så småningom..
Hoppas ni alla har det fint i svea rike!!
Kramar från Henkan
Jag kan sæga att jag har ett helvete innan jul med en sista vecka med fyra konserter med olika program, dæribland en konsert dær jag skall spela de två førsta satserna på Saint-Saëns cellokonsert. Jag har varit sjukt stressad då jag liksom inte ær førberedd nog eftersom jag vigt mitt liv till grundteknik de sista månaderna men nu ær det schemafritt den hær veckan så jag hoppas jag hinner øva en smula.... Jag sæger bara att det skall bli riktigt nice med jullov och ompyssling av førældrar etc..
I øvrigt så kænner jag att jag så sakteliga børjar førstå min kære lærare och hur han tænker med sin undervisning. Han har fått mig att børja inse att det ær jag som måste løsa mina egna problem och jag tycker jag børjar bli mer kreativ och kritisk i mitt tænkande. Sen om det ær någon detalj jag kør fast med kan jag sedan komma med den till lektionen och få en exakt beskrivning hur jag skall gå tillvæga før att løsa problemet. Sedan ær det ju så att min nya teknik fortfarande inte tål att man utsætter den før musikaliskt tænkande och stress så det får jag væl stå ut med och hoppas att det ger med sig så småningom..
Hoppas ni alla har det fint i svea rike!!
Kramar från Henkan
Hur skall man nu kunna spela fint nær man spelar upp?
Alltså jag spelade på min førsta gemensam igår och ni kan inte ana hur det gick..... Allt som jag hittat sjælv och jobbat med metodiskt var som bortblåst. Jag undrar då hur jag skall øva før att kunna finna den avslappning jag ændå funnit i øvningsrummet den sista tiden? Det gæller æven mina lektioner vilka jag tycker inte ger mig så mcyket då vi mest sysslar med specifika detaljer nær det kænns som om det ær ngt annat med helhetsartat jag behøver. Visst så vet jag att det mesta hålls tillbaka av de kæra spænningar jag kæmpar mot och det kanske jag ær tvungen att fightas mot sjælv men det kænns ændå som jag skulle vilja att min Niels hade någon utvecklingplan før mig før som det ær nu kænns det som om det mesta jag lær mig listar jag ut sjælv... Några bra tips hur jag skall gøra??
Piano
Nu har jag äntligen fått tummen ur och tagit ett snack med Jaddan om vad som krävs för att söka Odense. Hon blev jättestressad: "Hur kan de kräva att du ska kunna de där styckena! Du har ju bara spelat i två år. Och det är redan på jullovet!" Hur som helst fick jag en tvåstämmig skitsvår Bachinvention och så ska jag fortsätta öva Schumann.
Så nu ska jag spela piano till det sprutar tangenter ur öronen på mig! Så får vi se hur det går.
Så nu ska jag spela piano till det sprutar tangenter ur öronen på mig! Så får vi se hur det går.
Hipp och Hurra!
Nu börjar musikerlivet! Jag ska vara en av de fyra som ska spela stråkkvartett med Lotta Engberg på "Lotta på Liseberg", julshowen. Massa fancy svenska artister, hårfix och smink och TV-inspelning och sändning och 4000 efter skatt, mat fest och bra kontakter för en och en halv dags jobb (:
Yeah, jag är pepp!
Fast jag är nervös. Nu gäller det ju att spela bra. vojne vojne.
Kram puss och klapp på er alla! Skriv lite i bloggen nu och berätta om hur ni har det däruppe i norr.
//Karin
Viola!
I dag har viola namnsdag! Så gratulera era instrument, alla violaster! Sjung en snutt för honom/henne och bjud på en bit tårta, det är hen nog värd.
Undrar när cello har namnsdag ...
Puss å hej!
Paul
Undrar när cello har namnsdag ...
Puss å hej!
Paul
Bra saker att göra när man pausar
Enligt Björn finns det vissa saker som man kan göra förutom att öva:
- träna yoga, aikido och chi gong.
- Läsa Italienska, tyska och franska
- Läsa böcker om interpretation
- Kopiera sina stycken och måla takt för takt vad man känner för färger.
- Skulptera, snickra, måla och på andra sätt tillverka saker.
Det här är vad jag brukar göra när jag har övningspauser:
- Fika med Lina. (väldigt mycket av denna)
- Kolla folks facebookstatusar
- Stretcha och göra andningsövningar
Som ni ser, inte så mycket av det Björn anser vara viktigt. Men ja. Bara för att han är klok behöver ju inte alla vara det. Punkt nummer fyra tänkte jag dock ta tag i i natt över en kopp te och lite nytänd inspiration.
Vad gör ni när ni har paus?
/Karin
skatta sin lyckliga stjärna
Eller prisar man den? Herregud, jag har glömt bort talesättet! I vilket fall och hur som helst så gör jag det! Att jag har fått komma till Inge Thorsson nu. Gud vad jag lär mig, det känns som att allt kommer bli så bra! Vilken tur jag har haft! Och att få haft Fröken före det som kunde peppa mig in i vad jag är just nu. Och att ha haft Lasse innan dess också... Så himla fint!
Idag var jag på min sponsrade fiollektion, det vill säga att Inge gav mig en lektion gratis. (Vilket kändes bra, för det är rätt långt till den 25e just nu...) Det som känns så himla fint var att den lektionen gav så himla mycket! Det känns så bra att det liksom kommer bli rätt till slut. Det som gör mig extra glad är att han idag kom fram till att (alla får titta bort och strunta i det här, för i kommande uppradning slutar jantelagen att existera):
Detta får mig att vilja bli ännu mer strukturerad, lägga ännu mer tid på mitt övande, fokusera ännu mer och visa honom (och framför allt kommande jury) att jag borde ha en plats på musikhögskolan.
Han pratar dessutom att försöka ordna en lektionshelg med mig och kanske en-tre elever till där man får ha lektion, öva, ha lektion, öva och lektion igen under samma dag! Helt underbart. Det är så han tänker banka in Mozart och Bruch i mig.
Dessutom är kadenzen till Mozart SKITKUL och jag bara längtar tills den sitter i fingrarna!
Åh, så himla! Jag känner mig som en sån där flicka som springer runt och kramar alla och sen meddelar att jag har magsjuka. Fast jag har inte magsjuka. Och jag kramas inte. Eller joväl :D
KRAM PÅ ER!!
/Ellen, som snart säkert landar på jorden igen
Idag var jag på min sponsrade fiollektion, det vill säga att Inge gav mig en lektion gratis. (Vilket kändes bra, för det är rätt långt till den 25e just nu...) Det som känns så himla fint var att den lektionen gav så himla mycket! Det känns så bra att det liksom kommer bli rätt till slut. Det som gör mig extra glad är att han idag kom fram till att (alla får titta bort och strunta i det här, för i kommande uppradning slutar jantelagen att existera):
- Jag är mer begåvad än han först trodde (och då trodde han ändå inte att jag var urusel!)
- Jag tillhör de 5-10%, av de han har som elever, som kan ta åt sig instruktioner och ändra på sig relativt snabbt
Detta får mig att vilja bli ännu mer strukturerad, lägga ännu mer tid på mitt övande, fokusera ännu mer och visa honom (och framför allt kommande jury) att jag borde ha en plats på musikhögskolan.
Han pratar dessutom att försöka ordna en lektionshelg med mig och kanske en-tre elever till där man får ha lektion, öva, ha lektion, öva och lektion igen under samma dag! Helt underbart. Det är så han tänker banka in Mozart och Bruch i mig.
Dessutom är kadenzen till Mozart SKITKUL och jag bara längtar tills den sitter i fingrarna!
Åh, så himla! Jag känner mig som en sån där flicka som springer runt och kramar alla och sen meddelar att jag har magsjuka. Fast jag har inte magsjuka. Och jag kramas inte. Eller joväl :D
KRAM PÅ ER!!
/Ellen, som snart säkert landar på jorden igen
violaskämt!!
Såhär om kvällskvisten, när vi alla är så glada och livet känns underbart, låt oss mysa till lite violaskämtfavoriter (förlåt Karin!)
Låt oss alla ge några bidrag. :) Här är mina favoriter:
Vad är det för likhet mellan en violasts fingrar och blixten?
De träffar aldrig på samma ställe två gånger.
Vad är det för skillnad mellan en viola och en violin?
1. Violan brinner längre.
2. Violan kan innehålla mera öl.
3. Det går att stämma en violin.
Hur får du en violast att spela en passage pianissimo tremolando?
Markera det solo.
Vad är skillnaden mellan en viola och en studsmatta?
Man tar av sig skorna innan man hoppar på en studsmatta.
Vad är definitionen på ett perfekt kast?
När man kastar en viola i en container utan att den studsar på kanten.
Hur kan du se om en violast spelar falskt?
Stråken rör sig.
Varför leker inte violaster kurragömma?
För att ingen skulle komma och leta efter dem.
(En liten remake) Vad kallar man folk som umgås med musiker?
Violaster.
(Några engelska)
Höhö. HÖHÖHÖ!!! God natt på er :)
/Ellen
Låt oss alla ge några bidrag. :) Här är mina favoriter:
Vad är det för likhet mellan en violasts fingrar och blixten?
De träffar aldrig på samma ställe två gånger.
Vad är det för skillnad mellan en viola och en violin?
1. Violan brinner längre.
2. Violan kan innehålla mera öl.
3. Det går att stämma en violin.
Hur får du en violast att spela en passage pianissimo tremolando?
Markera det solo.
Vad är skillnaden mellan en viola och en studsmatta?
Man tar av sig skorna innan man hoppar på en studsmatta.
Vad är definitionen på ett perfekt kast?
När man kastar en viola i en container utan att den studsar på kanten.
Hur kan du se om en violast spelar falskt?
Stråken rör sig.
Varför leker inte violaster kurragömma?
För att ingen skulle komma och leta efter dem.
(En liten remake) Vad kallar man folk som umgås med musiker?
Violaster.
(Några engelska)
Three viola players walked into a bar.
You'd think one of them would have seen it.
- What do a viola and a lawsuit have in common?
- Everyone is happy when the case is closed.
- What is the definition of a cluster chord?
- A viola section playing on the C string.
- What's the difference between a chain saw and a viola?
- If you absolutely had to, you could use a chain saw in a string quartet.
- Why are violas so large?
- It's an optical illusion. It's not that the violas are large; just that the viola players' heads are so small.
Höhö. HÖHÖHÖ!!! God natt på er :)
/Ellen
Dvorak 8
Som ni säkert vet (höhö) så är det Dvoraks 8e som gäller för shof... Och jag har hittat den mest fantastiska inspelningen på youtuban. Åhherregudjagsitterbaraochryserochtittarpåalltomochomigen.
Dvorak 8, sats I
Dvorak 8, sats II åhherregudvilkenklanghanharifiolsolot!! jagdör!!! vilketvibrato!!! 03:46 om ni inte orkar lyssna på allt (vilket ni borde)
Dvorak 8, sats III
Dvorak 8, sats IV
puss och kram, Ellen
Dvorak 8, sats I
Dvorak 8, sats II åhherregudvilkenklanghanharifiolsolot!! jagdör!!! vilketvibrato!!! 03:46 om ni inte orkar lyssna på allt (vilket ni borde)
Dvorak 8, sats III
Dvorak 8, sats IV
puss och kram, Ellen
