allt lidande är snart slut

Eller prisar man den? Herregud, jag har glömt bort talesättet! I vilket fall och hur som helst så gör jag det! Att jag har fått komma till Inge Thorsson nu. Gud vad jag lär mig, det känns som att allt kommer bli så bra! Vilken tur jag har haft! Och att få haft Fröken före det som kunde peppa mig in i vad jag är just nu. Och att ha haft Lasse innan dess också... Så himla fint!

Idag var jag på min sponsrade fiollektion, det vill säga att Inge gav mig en lektion gratis. (Vilket kändes bra, för det är rätt långt till den 25e just nu...) Det som känns så himla fint var att den lektionen gav så himla mycket! Det känns så bra att det liksom kommer bli rätt till slut. Det som gör mig extra glad är att han idag kom fram till att (alla får titta bort och strunta i det här, för i kommande uppradning slutar jantelagen att existera):

• Jag är mer begåvad än han först trodde (och då trodde han ändå inte att jag var urusel!)
• Jag tillhör de 5-10%, av de han har som elever, som kan ta åt sig instruktioner och ändra på sig relativt snabbt

YAY! Pepp pepp pepp!
Detta får mig att vilja bli ännu mer strukturerad, lägga ännu mer tid på mitt övande, fokusera ännu mer och visa honom (och framför allt kommande jury) att jag borde ha en plats på musikhögskolan.

Han pratar dessutom att försöka ordna en lektionshelg med mig och kanske en-tre elever till där man får ha lektion, öva, ha lektion, öva och lektion igen under samma dag! Helt underbart. Det är så han tänker banka in Mozart och Bruch i mig.

Dessutom är kadenzen till Mozart SKITKUL och jag bara längtar tills den sitter i fingrarna!

Åh, så himla! Jag känner mig som en sån där flicka som springer runt och kramar alla och sen meddelar att jag har magsjuka. Fast jag har inte magsjuka. Och jag kramas inte. Eller joväl :D

KRAM PÅ ER!!

/Ellen, som snart säkert landar på jorden igen