a new beggining
Hej hallå!
Idag är det dags för instrumentvård. Vilket jag kan typ noll om, så jag måste använda mig av internet till hjälp. Så jag inte plockar fram t-röden liksom. (vilket är räddaren i nöden ifall ens pojkvän spiller ut lackbets på plastgolvet i hallen i ens hyresrätt för övrigt)
Jag känner mig lite smått dum då man i snart 13 år har hållt på med instrumentet i fråga men inte riktigt har koll på hur allt ska gå till. Lite har man ju snappat upp, men med kulturskolan och frökens undervisning har det inte direkt blivit mycket. Som fröken säger så anser ju hon sig vara den sämsta fiolfröken i fråga om att ta hand om sitt instrument.
Något jag iallafall kan säga: cellisterna och kontrabasisterna har rätt. DAMP-IT is the shit. Inge övertalade mig att införskaffa en sådan (övertala och övertala, han uttryckte sig som så att jag var dum i huvudet som inte hade en under denna vinter, och sade att jag skulle beställa en sådan senast samma dag!!!! typ.) då det dels förhindrade sprickorna, men också förbättrar klangen. Och det föll jag för, pladask! Det är som det här med att borsta tänderna, undersökningarna säger att de flesta inte borstar två ggr om dagen, utan en, och det på morgonen! Man vill inte motverka karies, utan man vill ha en vettig andedräkt. Och det märks på reklamerna för övrigt. Nu måste vi ha en bild som har med tänder att göra:
I vilket fall var det typ samma effekt med damp-it och tandkräm för mig - jag kände mig inte så mycket lugnare och gladare angående sprickrisken, men jag blev oh så glad för den förbättrade klangen! För det är skillnad, den är mycket fylligare efter att man använt damp-it över natten än när man inte gjort det. Inge beskrev det som att träet hade en helt annan möjlighet att röra sig när det var slapp vara supertörrt, och det låter ju vettigt.
Så, har du ingen damp-it, köp den och få bättre klang i instrumentet!
Jag har köpt ett nytt hakstöd, så jäkla snyggt det matchar fiolen också! Så nu ska jag sätta på lite kork på det och sen skruva och ta-da, en komplett assnygg fiol! :D Som jag sade till Elin, då har man inte åkt till Stockholm i onödan, då har jag iaf fått med mig ett nytt hakstöd hem. Plus lite kritik om sitt spel från juryordförande, då vet man vad man har att jobba på (och det visste jag redan iofs).
Jaja, åter till instrumentvården, hur gör djur? Det vill säga du. Jag behöver massa tips!
Just ja, något annat som är helt fucking underbart är pirastros strängrengöring. Det är som att spela på fräscha strängar med nytaglad stråke efter att man använt den!! Tips tips tips.
Berätta hur jag ska göra!
Puss och kram, Ellen
Idag är det dags för instrumentvård. Vilket jag kan typ noll om, så jag måste använda mig av internet till hjälp. Så jag inte plockar fram t-röden liksom. (vilket är räddaren i nöden ifall ens pojkvän spiller ut lackbets på plastgolvet i hallen i ens hyresrätt för övrigt)
Jag känner mig lite smått dum då man i snart 13 år har hållt på med instrumentet i fråga men inte riktigt har koll på hur allt ska gå till. Lite har man ju snappat upp, men med kulturskolan och frökens undervisning har det inte direkt blivit mycket. Som fröken säger så anser ju hon sig vara den sämsta fiolfröken i fråga om att ta hand om sitt instrument.
Något jag iallafall kan säga: cellisterna och kontrabasisterna har rätt. DAMP-IT is the shit. Inge övertalade mig att införskaffa en sådan (övertala och övertala, han uttryckte sig som så att jag var dum i huvudet som inte hade en under denna vinter, och sade att jag skulle beställa en sådan senast samma dag!!!! typ.) då det dels förhindrade sprickorna, men också förbättrar klangen. Och det föll jag för, pladask! Det är som det här med att borsta tänderna, undersökningarna säger att de flesta inte borstar två ggr om dagen, utan en, och det på morgonen! Man vill inte motverka karies, utan man vill ha en vettig andedräkt. Och det märks på reklamerna för övrigt. Nu måste vi ha en bild som har med tänder att göra:
I vilket fall var det typ samma effekt med damp-it och tandkräm för mig - jag kände mig inte så mycket lugnare och gladare angående sprickrisken, men jag blev oh så glad för den förbättrade klangen! För det är skillnad, den är mycket fylligare efter att man använt damp-it över natten än när man inte gjort det. Inge beskrev det som att träet hade en helt annan möjlighet att röra sig när det var slapp vara supertörrt, och det låter ju vettigt.
Så, har du ingen damp-it, köp den och få bättre klang i instrumentet!
Jag har köpt ett nytt hakstöd, så jäkla snyggt det matchar fiolen också! Så nu ska jag sätta på lite kork på det och sen skruva och ta-da, en komplett assnygg fiol! :D Som jag sade till Elin, då har man inte åkt till Stockholm i onödan, då har jag iaf fått med mig ett nytt hakstöd hem. Plus lite kritik om sitt spel från juryordförande, då vet man vad man har att jobba på (och det visste jag redan iofs).
Jaja, åter till instrumentvården, hur gör djur? Det vill säga du. Jag behöver massa tips!
Just ja, något annat som är helt fucking underbart är pirastros strängrengöring. Det är som att spela på fräscha strängar med nytaglad stråke efter att man använt den!! Tips tips tips.
Berätta hur jag ska göra!
Puss och kram, Ellen
egen fiolbyggare
Så. Jag lämnade ju in fiolen för att jag skulle få stallet lite sänkt eller filat på och möjligtvis sadeln också. Det slutade med att Wallmo bytte greppbräda och stall. Ett kalas på över 4000:-
Stallet blev faktiskt större än mindre och det berodde på att greppbrädan var såhär:
Ser ni tjockleksskillnaden? Min gamla greppbräda (som var originalgreppbrädan från 1915 för övrigt) var endast 3 mm tjock när den nya greppbrädan ligger på 5-6 mm. Dessutom satt den snett och dess lägsta punkt satt alldeles för nära mot sadeln jämfört mot stallet.
Alla nöjda och glada, fiolen kändes mycket skönare att spela på, fingrarna behövde inte alls samma muskelkraft och Ellen var mycket nöjd. Tills... Tills e-strängen låg och pressade mot greppbrädan i f-läge och det inte ens gick att föra ett papper under. Och det samma med a-strängen! Då blev Ellen en ledsen en. För det lät, rent ut sagt CRAP när jag spelade.
På torsdag ska jag till Wallmo igen och få det fixat, sadeln är förstås för låg. Tills dess fick jag leka min egen fiolbyggare, vilket jag gjorde först idag efter att ha låtit fiolen ligga två dagar bara för att jag blev så uppgiven. Så här fint blev det provosoriskt (och det funkar faktiskt, trots att två gamla a-strängar strök åt):
Vajert.
Puss och kram från Ellen (som tröttnat på att fiolen ska protestera så mycket...)
Stallet blev faktiskt större än mindre och det berodde på att greppbrädan var såhär:
Ser ni tjockleksskillnaden? Min gamla greppbräda (som var originalgreppbrädan från 1915 för övrigt) var endast 3 mm tjock när den nya greppbrädan ligger på 5-6 mm. Dessutom satt den snett och dess lägsta punkt satt alldeles för nära mot sadeln jämfört mot stallet.
Alla nöjda och glada, fiolen kändes mycket skönare att spela på, fingrarna behövde inte alls samma muskelkraft och Ellen var mycket nöjd. Tills... Tills e-strängen låg och pressade mot greppbrädan i f-läge och det inte ens gick att föra ett papper under. Och det samma med a-strängen! Då blev Ellen en ledsen en. För det lät, rent ut sagt CRAP när jag spelade.
På torsdag ska jag till Wallmo igen och få det fixat, sadeln är förstås för låg. Tills dess fick jag leka min egen fiolbyggare, vilket jag gjorde först idag efter att ha låtit fiolen ligga två dagar bara för att jag blev så uppgiven. Så här fint blev det provosoriskt (och det funkar faktiskt, trots att två gamla a-strängar strök åt):
Vajert.
Puss och kram från Ellen (som tröttnat på att fiolen ska protestera så mycket...)
