Mitt lidande är nu slut
det här kommer kanske lite som en chock för er men jag har beslutat mig för att hoppa av.
Varför? Många olika orsaker har lett fram till det. Själva tanken att man faktiskt kan sluta har inte kommit till mig förrän den senaste veckan men när jag väl hade börjat smaka på den kändes det helt rätt.
Någon jämförde det lite med en jordbävning, många många små saker som sker utan att man märker det men till slut brister det och då är det självklart vad som händer.
Jag är en person med väldigt breda intressen, musik är bara en av dem. Tyvärr har jag allt eftersom terminen gått insett att det roliga i musiken försvinner mer och mer och att pressen, det oändliga presterandet och mål som känns allt annat än uppnåeliga har tagit över. Jag älskar musik. och just därför kan jag inte hålla på med det proffessionellt.
Jag saknar så mycket känslan av att bli faschinerad av hur saker i naturen hänger ihop med varandra, känslan av att ha ett mål framför sig som man uppnår och sedan kan lämna något bakom sig. Känslan av att få ny kunskap. Till hösten blir det en ny utbildning, naturvetenskapligt. Och så en trevlig orkester att spela i på fritiden enbart för mitt eget nöjes skull.Kanske är det det att jag vet att det finns så mycket annat som skulle passa mig lika bra och som jag hellre arbetar med som gjorde att jag vågade ta steget.
Just nu är jag alltså arbetslös och skulle kunna vara panikslagen och rädd men jag är så fruktansvärt lättad och ser plötsligt massor av möjligheter med livet, till skillnad från i höstas då jag bara såg begränsningar, kunde inte göra något jag ville för jag kände mig tvungen att öva. jag är befriad och jag är glad.
Däremot ångrar jag ingenting av den tid som jag har satsat på musiken. Jag har lärt mig så otroligt mycket och lärt känna de bästa av människor. Jag ser det som en fin tid som nu är förbi men som jag alltid kommer bära med mig och se tillbaka på med glädje.
Alla ni där ute som övar, kämpa på! Det passade inte mig men jag är övertygad om att ni, om ni bara vill, kommer klara det här alldeles fantastiskt bra. Det är superkul att gå musikhögskola, trots allt.
Vi ses på sökningarna!
Stora kramar
er violast
Karin! Du är så himla bra, vad klok och duktig du är! Jag är djupt imponerad och det är så himla modigt av dig att göra det här, jag beundrar faktiskt dig!
Vad skönt att du har kommit fram till det här och det känns så bra för dig. Jag känner precis igen vad du menar, det här med att lära sig saker och använda hjärnan på något sätt, det är så himla skönt! Jag saknar det jättemycket, att behöva tänka ordentligt. Skrivkrampen, aha-upplevelsen, när man glömmer tid och rum på proven och mumsar choklad. Och att kunna ha lediga dagar. Flera stycken rent utav. Och kunna stanna uppe hur länge man vill, för att dagen efter måste man inte vara i toppkoncentration fem timmar. Det kanske inte gör något om man är lite dåsig.
Jag avundas dig faktiskt lite, på sätt och vis. På samma sätt som jag avundas alla som riktigt satsar på musiker. Jag tror det har med säkerheten i det val man gör att göra.
Du får inte glömma att du har världens bästa kvartett på fritiden också, förutom orkestern! :D
Gigantiska kramar! Vi ses!
(Jag hade tänkt skriva något argt inlägg om a-strängar och julgransglitter, men nu får det vara. Jag är helt plötsligt på mycket bättre humör)
((Det kanske låter elakt, men jag är faktiskt jätteglad för din skull, Karin!)) KRAM!
Oj! Jag blir jätteöverraskad och jätteförvånad när jag läser det här, Karin! Det kom som en blixt från en klar himmel för mig, precis hemkommen från Danmark och för tillfället hyfsat omedveten om att det faktiskt finns andra saker än musik man kan ägna sig åt (söknings-tunnelseende, you know?).
Men vad skönt för dig! Du verkar inte ha gått omkring och våndat dig och velat fram och tillbaks kring det här beslutet. Det kanske inte är din stil? Bra det, i så fall. Själva obeslutsamheten kan vara dryg, jävligt dryg. Det är gött när man väl har bestämt sig.
Vad är det du ska plugga till hösten för nåt då? Inte något allt för tråkigt, hoppas jag. Vissa av de där naturämnena kan ju vara riktigt ointressanta... :p
Bra att du bestämt dig! Bra att du är stolt och nöjd, det ska du vara!
Min mor är riktigt nöjd: "En naturvetare!" :)
Hon hälsar att hon är glad för att du känner dig nöjd :)
vad fina ni är :)
Jag känner mig fortfarande himla nöjd. Har vandrat runt och spritt mitt cv på diverse caféer i stan. Snart ska jag sätta mig med telefonen och ringa en hel hög äldreboenden. Känner mig, efter en vecka i arbetslösheten, fortfarande ganska hoppfull. Livet ligger framför mig! Har ju för tusan alla möjligheter i världen att göra vad jag vill. Wow.
Hur går det för er? Skriv lite inlägg snart och berätta! :)
KRAMAR
