Mitt lidande tar aldrig slut

Vilken positiv rubrik jag valt till mitt första inlägg i denna blogg, eller hur?

Men faktum är att övning är något som jag oftast tycker är rätt tråkigt. Man spänner sig, det låter dåligt, man tar om samma sak tusen gånger och och kan bli ganska trött i skallen efter ett tag. Jag kan komma på många saker jag gör hellre än att öva. Varje morgon. Men ändå går jag till övningsrummet. Varför? Vem vet ...

Jag känner andra som tycker att övning oftast är ganska roligt. Jag har försökt se det på det sättet, men kommit fram till att jag faktiskt inte håller med. Övning är för mig ett nödvändigt ont, och det får jag nog acceptera.

Men! När tonerna väl börjar sitta, när ens klang inte låter så jävla kasst och det faktiskt börjar låta som musik, då kan en fantastisk känsla av tillfredsställesle infinna sig. Och jag är övertygad om att denna känsla är så fantastisk just för att jag slitit så hårt innan: om jag hade spelat bra redan från början har jag ju inget arbete i övningsrummet att se tillbaks på och vara nöjd över. Fast riktigt nöjd blir man nog aldrig.

Hej!

Paul

Kommentarer
Postat av: Ellen

och faktiskt - ju mer man får slita, ju bättre blir det nästan till slut. är det för lätt från början lägger man nästan ingen större vikt vid det partiet... illa illa. röd varningslampa.



jag kan tänka på övning och känna mig jättepeppad, jag är nog en form av arbetsnarkoman / rutinmänniska, så övning passar mig rätt bra. men som du säger, Paul, att spela och inte öva, är så mycket roligare... och riktigt nöjd, kan man faktiskt bli, och borde. nöjd med hur bra man presterade med tanke på var man är just för tillfället i vilket fall ;)

2009-09-21 @ 21:32:13
Postat av: Paul

Ja, man kan ju vara nöjd på det sättet, men det finns ju tyvärr alltid fler saker att slipa på. :)

2009-09-22 @ 09:44:35
Postat av: Ellen

PETTITESSER!!! :D

2009-09-22 @ 11:30:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0