allt lidande är snart slut

för att det är så himla bra att ha en kvartett, så alla ni som inte har en - skapa en!

för att det snart är dags för kvartettspelning igen!!

hej hej hej :) Nu debuterar jag här till slut. Ska man bara skriva om övning här eller får man skriva lite vad man vill? Jag kan ju ägna detta första inlägg åt att skriva om övning så jag är på den säkra sidan.

Har hållt på nu sista tiden att fundera himla massa på hur man gör för att öva effektivt och tror att jag har kommit något på spåren här. Total koncentration och en tydlig bild av vad man ska göra innan man börjar spela är nog litegrann nyckeln. Ingenting får lämnas åt slumpen och bli som det blir. Kanske ni tycker är självklart redan men jag har nog vart rätt dålig på den här biten tdigare. Men vad bra det funkar nu! Och vad ROLIGT det blir att öva :):) Börjar man öva mer efektivt får man ju så himla mycket mer gjort på en dag (eller, mer ledig tid till att dricka kaffe om man ser det så ) För kaffe och socialt umgänge behöver man om man ska orka på sikt. Det ger inspiration och ork och glädje. Det där med att haka upp sig på siffror hit och dit tror jag inte så mycket på. Det är mycket mer värt att tänka vad man har gjort istället för hur länge man har hållt på. Till exempel så gör jag en lägesväxlingsövning varje dag. Ibland går det bra och då har jag gått igenom det på en kvart. Andra dagar vill det sig inte riktigt och då får jag hålla på en halvtimme. Visst kollar jag fortfarande hur mycket jag övar per dag men tio, tjugo minuter hit eller dit är inte hela världen i längden. Det är himla viktigt att lyssna på sin kropp och sin hjärna. Ibland orkar man mer, ibland mindre.

Men för sjutton där uppe i Bollnäs, jag vill ha er här i Göteborg så öva effektivt och drick öl så vi får gå ihop nästa år!
Kram på er allihopa och en bra vecka önskar jag er!
Karin

Eller som jag skrev till fröken i ett sms:

Jag är sjuk. Eller inte sjuk, jag är ta mig fan helt slutkörd. Känns som jag är på väg in i väggen. Har fått massa jobb på stallet då folk har blivit sjuka, sparkade, är bortresta och en ska till och med in i fängelse. Jag har nästan ingen ork att öva och känner mest för att sova hela tiden. Därför orkar jag inte shof ikväll. Är det rätt val? Jag hoppar hela tiden fram och tillbaka mellan att bara köra på eller lyssna lite på kroppen och lämna fiolen tills måndag då jag inte jobbar nio timmar om dagen något mer. Då får jag istället massa ångest för att jag inte övar.



helvete helvete helvete.

/Ellen

Vilken positiv rubrik jag valt till mitt första inlägg i denna blogg, eller hur?

Men faktum är att övning är något som jag oftast tycker är rätt tråkigt. Man spänner sig, det låter dåligt, man tar om samma sak tusen gånger och och kan bli ganska trött i skallen efter ett tag. Jag kan komma på många saker jag gör hellre än att öva. Varje morgon. Men ändå går jag till övningsrummet. Varför? Vem vet ...

Jag känner andra som tycker att övning oftast är ganska roligt. Jag har försökt se det på det sättet, men kommit fram till att jag faktiskt inte håller med. Övning är för mig ett nödvändigt ont, och det får jag nog acceptera.

Men! När tonerna väl börjar sitta, när ens klang inte låter så jävla kasst och det faktiskt börjar låta som musik, då kan en fantastisk känsla av tillfredsställesle infinna sig. Och jag är övertygad om att denna känsla är så fantastisk just för att jag slitit så hårt innan: om jag hade spelat bra redan från början har jag ju inget arbete i övningsrummet att se tillbaks på och vara nöjd över. Fast riktigt nöjd blir man nog aldrig.

Hej!

Paul

<- om man känner sig lite för pressad och hetsad inför högskolesökningarna :) kom ihåg deras inställning!
ha en skön dag, för mig utan fröken violin under hakan :)

/Ellen

Jag har som mål att öva 4,5 h sex dagar i veckan. Idag så har jag väldigt tajt om tid, men jag kan få ihop mina timmar och små raster om allt klaffar. Men nu så jäklades tvättstugan med mig och därmed förlorade jag viktiga 20 minuter, och kommer därmed baa upp i 4 timmar och 5 minuter (enligt beräkningar just nu). Varför är jag så missnöjd över det? Det är jättebra med tid och koncentration från min sida, ändå känns den här dagen nästan misslyckad. Hur ska man hantera det? Hur gör ni? Jag får för mig att om jag övar 4 timmar och 55 minuter imorgon så jämnar det ut sig... Varför har min nöjd/missnöjdhet hakat upp och fastnat vid siffror? Det är ju ganska idiotisk. Eller?



/Ellen

Så mitt vibrato är ju numera helt ombörjat från grunden, jag har fått jobba med övningar som att knacka på handen och glida längs med strängen och även använda mig utav denna:

en vibratoring (och nej, det är inget snuskigt). Det gäller att man har ett vibrato med så stora svängningar att innehållet i den här bollen inte bara rasslar (tänk dig ett sånt där ägg som man skakar på rytmiken i takt till musiken) utan blir stadigt rytmiskt. Det börjar att man använder denna enbart genom att hålla i handen och skaka, sen med fiolen i gitarrställning och sist fiolen på axeln. Och det är när fiolen hamnar på axeln det låser sig för mig. Och detta beror på att jag är jättespänd i de här partierna i vänsterhanden, knogen och handleden:

För att råda bot på detta så har jag fått massa övningar ur en bok från en karl som heter Märkl. Har ni hört talas om denne? Jag är halvt om halvt redan frälst nu, jag får ägna mig åt drillövningar, att hålla ett finger nere i greppbrädan på e-strängen och spela med resten av fingrarna och att töja handen genom att kromatsikt spela fram och tillbaka med första fingret från fiss på dsträngen till d med fjärde fingret.


Detta ska tydligen lossa mina spänningar för att hjälpa mitt vibrato och förstås övriga spel. När jag övar vibratot ska jag dessutom åka längdskidor, slalom, sparka fotboll, dansa och stå som en isprinsessa, allt för att hela kroppen ska slappna av. Känns lite töntigt när man hoppar omkring och det är sjukt svårt - jag gör en rörelse så ökar frekvensen i vibratot, det blir mindre och jag blir spänd... Det är där vibratoringen är så himla bra - jag hör precis hur den låter (det vill säga åt helvete :P)
En annan viktig grej för att jag ska kunna slappna av i handen var att jag får skaffa ett nytt hakstöd och ett nytt axelstöd då jag har så låga axlar och lång hals (jag liksom, näst kortast i världen). Vibratot blir däremot bättre, sakta men säkert, fast det känns lite hopplöst just nu.
Ett tips om när man övar vibrato är att man ska öva med sordin, då hör man svängningarna bättre. Dessutom är det bra om man sjunger svängninarna själv före (tia-tia-tia-tia-tia) och sen spelar, då ska det helst låta lika...
Har ni några vibratotips eller tankar om hur man hanterar spänningar? Jag har fått höra att jag blir spänd för att jag alltför gärna vill att det ska låta bra. Jag är tydligen receptiv för kritik, men har ingen kontroll över mig själv så jag kan åtgärda problemen. Och det är då jag blir spänd.

/Ellen

den här sidan är tänkt som pepp för oss övare och kom upp för att jag just... inte vill öva. SVACKA SVACKA åh gud hjälp ta mig ur!

så här känns min övning just nu: jag har ingen intonation i och med att jag ändrar min vänsterhand, jag har inget vibrato för att jag har börjat om från början på det, jag har ingen stråkstyrsel för att jag ska hålla mitt pekfinger annorlunda så hela balansen försvinner... däremot har jag fått en ny liten trevlig Bach av Inge, så den är jag småpepp på. tror jag ska gå och spela lite på den nu. och försöka komma upp i alla fall till två av fyra och en halvtimme som jag egentligen är uppe i nu för tiden.

puss & kram från Ellen




och ja, det är ju tänkt att alla ska kunna lägga in inlägg. så gimme ett mail så kirrar vi biffen att du också kan spy ut galla eller ge lite tips till alla sköna övare där ute :)