spänt vibrato
en vibratoring (och nej, det är inget snuskigt). Det gäller att man har ett vibrato med så stora svängningar att innehållet i den här bollen inte bara rasslar (tänk dig ett sånt där ägg som man skakar på rytmiken i takt till musiken) utan blir stadigt rytmiskt. Det börjar att man använder denna enbart genom att hålla i handen och skaka, sen med fiolen i gitarrställning och sist fiolen på axeln. Och det är när fiolen hamnar på axeln det låser sig för mig. Och detta beror på att jag är jättespänd i de här partierna i vänsterhanden, knogen och handleden:
För att råda bot på detta så har jag fått massa övningar ur en bok från en karl som heter Märkl. Har ni hört talas om denne? Jag är halvt om halvt redan frälst nu, jag får ägna mig åt drillövningar, att hålla ett finger nere i greppbrädan på e-strängen och spela med resten av fingrarna och att töja handen genom att kromatsikt spela fram och tillbaka med första fingret från fiss på dsträngen till d med fjärde fingret.
Detta ska tydligen lossa mina spänningar för att hjälpa mitt vibrato och förstås övriga spel. När jag övar vibratot ska jag dessutom åka längdskidor, slalom, sparka fotboll, dansa och stå som en isprinsessa, allt för att hela kroppen ska slappna av. Känns lite töntigt när man hoppar omkring och det är sjukt svårt - jag gör en rörelse så ökar frekvensen i vibratot, det blir mindre och jag blir spänd... Det är där vibratoringen är så himla bra - jag hör precis hur den låter (det vill säga åt helvete :P)
En annan viktig grej för att jag ska kunna slappna av i handen var att jag får skaffa ett nytt hakstöd och ett nytt axelstöd då jag har så låga axlar och lång hals (jag liksom, näst kortast i världen). Vibratot blir däremot bättre, sakta men säkert, fast det känns lite hopplöst just nu.
Ett tips om när man övar vibrato är att man ska öva med sordin, då hör man svängningarna bättre. Dessutom är det bra om man sjunger svängninarna själv före (tia-tia-tia-tia-tia) och sen spelar, då ska det helst låta lika...
Har ni några vibratotips eller tankar om hur man hanterar spänningar? Jag har fått höra att jag blir spänd för att jag alltför gärna vill att det ska låta bra. Jag är tydligen receptiv för kritik, men har ingen kontroll över mig själv så jag kan åtgärda problemen. Och det är då jag blir spänd.
/Ellen
Fan va skønt att det ær ngn som har precis samma problem som jag går och dæppar øver nere i odense... Jag ær också sjukt spænd då jag nu ægnar mig åt att spela løsa strængar så långsamt och så næra stallet som møjligt och jag har ænnu inte lyckats få sådan kroppskontroll att jag kan få en helt jæmn ton och sedan sætta det samman med skalor i vilka jag nu øvar mest på nedgången dær varje hørbart gliss ska bort... Jag har också ofta hørt att jag spænner mig då jag, liksom du, ær vældigt ambitiøs och vill uttrycka mig och gøra allting rætt och riktigt. Har du några mentala tips før hur man ska behandla uppgivenhet och bli av med spænningar? Just nu kænns det liksom som om jag aldrig kommer kunna spela avslappnat och njuta igen... Det kænns liksom som att ju mer jag førsøker slappna av, desto mer krampar jag...
vi vill inte vara dryga utan bara sæga sanningen... lidandet har tyværr bara begynnt men det får vi læra oss att leva med...
Jag tänkte faktiskt på dig, herr cellist, när jag komponerade detta inlägg... min nya lärare hittar spänningar överallt på mig, men han har tusen lösningar till varje problem han hittar också. Fast så har han sagt att om man hittar ett problem hos någon men inte kan göra något åt det ska man lika gärna låta bli att påpeka det... Det värsta som det känns för mig är att han hittar saker hos mig han inte kan göra något åt nu iom att tiden hos honom innan sökningarna är begränsad... Lite surt.
Mentala tips har jag inte förutom de som jag skrev ovan... Tyvärr. Behöver nog de här jag också, men jag tror att rätt teknik kan hjälpa en att slippa spänningar, men det känns som att vägen till rätt teknik innebär spänning då man inte har någon kontroll. Men med funnen kontroll kan man nog slappna av lättare. :)
Jag har också samma känsla, jag kan inte spela linjer, fraser eller någonting längre, så jag vill bara ordna det här vibratot och vänster handen och högra armen så jag har bra förutsättningar för styckena. Men jag tror att tid är det man behöver och att man hittar något lugn? Vi får inte ha för brått, herr cellist, det får låta skit för att man ska komma vidare. Det är typ som att tänka på Tiger Woods som ändrade sin swing, var borta något år och kom tillbaka - ännu bättre!
Det är ju svårt för dig som cellist att gå runt med cellon, men jag tror det handlar om att kunna allt tillräckligt väl. Inge nämnde något om att impulsen som kommer inifrån ska släppas på en gång när den väl kommit ut genom f-hålen, men jag försöker kontrollera allt även efter ljudet har kommit ut, att jag lyssnar för mycket? Jag hängde inte med riktigt, får diskutera mer med honom sen... Du får gärna tipsa om vad din nye adjunkt säger och vad Per har sagt. Vi två förenade i spänningens värld ;P
Skickar ett mail med lösen och så till dig så du kan skriva ett sådant fint blogginlägg i vår kollektiva blogg! :D
Kram på dig!
Ellen på kvällen: min mail är: [email protected]
Kirra biffen!
Henning och Sanna: Välden är bara för liten ibland, hoppas ni har det fint i Danmark! :)
Bra skrivet guys! Bra att veta!
Ellen - vad är "kromatsikt"? Menar du "kromatskit?" ;) HAahahahaha :D
