egen fiolbyggare
Så. Jag lämnade ju in fiolen för att jag skulle få stallet lite sänkt eller filat på och möjligtvis sadeln också. Det slutade med att Wallmo bytte greppbräda och stall. Ett kalas på över 4000:-
Stallet blev faktiskt större än mindre och det berodde på att greppbrädan var såhär:
Ser ni tjockleksskillnaden? Min gamla greppbräda (som var originalgreppbrädan från 1915 för övrigt) var endast 3 mm tjock när den nya greppbrädan ligger på 5-6 mm. Dessutom satt den snett och dess lägsta punkt satt alldeles för nära mot sadeln jämfört mot stallet.
Alla nöjda och glada, fiolen kändes mycket skönare att spela på, fingrarna behövde inte alls samma muskelkraft och Ellen var mycket nöjd. Tills... Tills e-strängen låg och pressade mot greppbrädan i f-läge och det inte ens gick att föra ett papper under. Och det samma med a-strängen! Då blev Ellen en ledsen en. För det lät, rent ut sagt CRAP när jag spelade.
På torsdag ska jag till Wallmo igen och få det fixat, sadeln är förstås för låg. Tills dess fick jag leka min egen fiolbyggare, vilket jag gjorde först idag efter att ha låtit fiolen ligga två dagar bara för att jag blev så uppgiven. Så här fint blev det provosoriskt (och det funkar faktiskt, trots att två gamla a-strängar strök åt):
Vajert.
Puss och kram från Ellen (som tröttnat på att fiolen ska protestera så mycket...)
Stallet blev faktiskt större än mindre och det berodde på att greppbrädan var såhär:
Ser ni tjockleksskillnaden? Min gamla greppbräda (som var originalgreppbrädan från 1915 för övrigt) var endast 3 mm tjock när den nya greppbrädan ligger på 5-6 mm. Dessutom satt den snett och dess lägsta punkt satt alldeles för nära mot sadeln jämfört mot stallet.
Alla nöjda och glada, fiolen kändes mycket skönare att spela på, fingrarna behövde inte alls samma muskelkraft och Ellen var mycket nöjd. Tills... Tills e-strängen låg och pressade mot greppbrädan i f-läge och det inte ens gick att föra ett papper under. Och det samma med a-strängen! Då blev Ellen en ledsen en. För det lät, rent ut sagt CRAP när jag spelade.
På torsdag ska jag till Wallmo igen och få det fixat, sadeln är förstås för låg. Tills dess fick jag leka min egen fiolbyggare, vilket jag gjorde först idag efter att ha låtit fiolen ligga två dagar bara för att jag blev så uppgiven. Så här fint blev det provosoriskt (och det funkar faktiskt, trots att två gamla a-strängar strök åt):
Vajert.
Puss och kram från Ellen (som tröttnat på att fiolen ska protestera så mycket...)
Kommentarer
Trackback
