allt lidande är snart slut

När är det egentligen okay att ha dåligt samvete för missade övningstimmar? Och när ska man ha dåligt samvete?

Jag har säkert sovit bort, få se nu, sju timmars övningstid den här veckan. Visst att jag känt mig småkrass, men det är liksom inte okay! Hade det inte varit för att jag jobbar hade jag förmodligen kunnat öva ändå, men nu så är det övningen som blir lidande av mitt enorma sömnbehov och oförmåga att lägga mig i tid.
Är det rätt då att få dåligt samvete?

Har förresten ett fett övningsschema för jullovet och bara fem heldagar under tre veckor att jobba. Men sen är det alla dessa röda dagar då man förväntas umgås. Crap. ;)

/Ellen

Bra fest i lördags?

Paul

Och Ellens fiollärare sade att hon skulle passa bra som.... klarinettist! För att jag var så roligt byggd med mina låga axlar. Tack, tänkte jag då. Men nu var jag där.

Jag blir så förvirrad av varje fiollektion. Det är liksom upp-och-ner-kommentarer hela tiden på något vis. Att jag är mer byggd för att spela klarinett, att jag får spänningar i mina armar. Att jag är otroligt receptiv och att jag ska fortsätta spela fiol och hitta en bra lärare oavsett hur det går på sökningarna för då kan jag bli bra sjukt snabbt. Att jag inte hör hur det låter. Att jag kan spela jättebra om jag får veta hur det ska låta, trots mina spänningar. Återigen att jag är himla receptiv, en av de få. Att det är synd att jag har så mycket teknikfel. Att jag borde söka Norge också så jag åtminstone kommer in någonstans. Att det är så mycket mygel med sökningarna. Att jag borde ha ett back-up-stycke med Bruch. Att det kommer gå bra med Bruch. Återigen att jag är så sjukt receptiv. Att jag är spänd.

Och så går det runt så. Jag fattar ingenting til slut! Vad menar han? Jag fungerar för simpelt, här ger han mig en gråskala över mitt spel och jag vill veta om det är svart eller vitt, är det bra eller inte?!

Antingen är han sjukt ärlig hela tiden i det han säger, eller så försöker han få mig att slita hårdare. Eller något. Vibratot, klangen och stråkhanden har blivit bättre, men det var ju skräp från början så? Eller?

Jag fattar ingenting.

Det är hemskt frustrerande. Just nu vill jag bara veta om jag ens kan tro på mig själv. Sliter jag för någonting som är helt omöjligt nu?

Det är nog mest decembervädret. Jag blir så jäkla trött.

Återvändare!

Puss, Ellen

a men gguuuuuud vad jag saknar er fina människor.
Så himla bra tillsammans är vi. Denna blogg är sänd från himlen och ni har så rätt om det där med att det inte är egoistiskt att bli musiker. Det behövs en människa på varje post i samhället och det är ingen slump att alla GSO's konserter är fullsatta varje vecka. Folk mår bra av musik. Och om folket som jobbar med saker som kanske är mer direkt riktat åt att förbättra hemskheter i världen mår bra så gör de ju säkert sitt jobb bättre. Alltså bidrar man ju till bra saker på flera nivåer! :)

Återvändaren snart och jag ska krama er så länge och många gånger.

Kul att ni kollade på Lotta på Liseberg också :)
Haha, det var konstigt att se sig själv på tv. Men coolt måste jag erkänna. Telefonen gick varm hela kvällen sen. Min gamla fiolfröken ringde och var stolt så hon höll på att spricka. Och mamma och pappa spelade in det. "Utifall att nån skulle vilja se det" höhö.
 
nu ska jag återgå till musikhistorian.
KRAAAAm

Jag sitter och lyssnar på Smetanas stråkkvartett och knyter snören kring små urdruckna Jägermeister-flaskor som jag sedan ska hänga i min och Christers fina plastgran. Om en timme ska jag kolla på TV.

För en dryg vecka sedan ritade jag upp ett jättefint upplägg över min övning, som jag sedan omsorgsfullt inte lyckats följa. Alls. Förrän idag. Därför ser jag ikväll tillbaks på dagens övning med nöjdhet, vilket känns ganska ovanligt för mig.

Annars har det väl gått lite upp och ner med min övning den senaste månaden. Efter senaste storgemensam fick jag riktigt med beröm av Fröken, hon tycker att jag har utvecklats väldigt den senaste tiden: någonting har hänt, och jag spelar mycket finare än förut. Sådant blir man jävligt glad av! Andra dagar har det känts segt med övandet, jag blir trött av det konstanta mörker vi lever i så här års.

Morsan läste nyss (per telefon) upp ett brev för mig på quasi-danska. Odense-sökningar ska jag tydligen iväg på vecka 3. Usch! Det är ju snart.

Snart är det Återvändaren i alla fall.

Då super vi!

Paul

jag spelade min tersetyd nästan "helt rent", eller så rent jag någonsin gjort! greppen satt som ett smäck!

det firar jag med fem minuters paus jag inte har planerat


WEEEEE!!

/koffeintabletts-Ellen

7 december, 20.00, tv4. 
wehoo! 

Snart är det återvändare :) Jag är pepp. Köpte glittrig klänning idag. Kommer bli top noch! 

Och en vecka kvar till livets första beting. Spännande värre. Men nu har jag precis kommit från konserthuset där Nicolas Shneider spelade Elgars fiolkonsert. Stört bra.. 

Annars undrar jag ibland varför man ska bli musiker. Är det inte lite väl egoistiskt? Vad är meningen med det egentligen? Förutom att jag tycker att det är kul. ..(ganska mycket mot alla mina principer..) KÄnner i så ibland? 

kram!
Karin